Den svenska framgångssagan? (1999)

Engelsbergsseminariet 1999

24 – 27 augusti 1999 Engelsbergs Bruk

Det moderna projektets löfte är att människan kan nyskapa världen. Sverige har under 1900-talet i högsta grad representerat detta löfte. Från att ha varit en småstat i norra Europas utkant – utan någon utrikespolitisk funktion i det europeiska statssystemet (annat än som potentiell allierad till Tyskland i ett krig mot Ryssland), med en befolkning som till stora delar drömde om att så fort som möjligt lämna landet – utvecklades Sverige under 1900-talet till ett världsideologiskt alternativ.

Formeln uttrycktes redan 1936 i Marquis Childs bok: “Sweden, The Middle Way”: Sverige sågs som en möjlighet mellan det individualistiska USA och det kollektivistiska Sovjetunionen. Sverige tycktes representera kompromissen, en balans mellan självhävdelse och underkastelse.

Modernitetens mål är att upphäva motsättningen mellan frihet och jämlikhet, mellan stat och samhälle. I mångas ögon har ingen stat under 1900-talet nått längre i dessa avseenden än Sverige. Sverige blev en symbol för moderniteten. Den frihet som Sverige försökt förverkliga har varit en “frihet till” för att möjliggöra en “frihet från”. I denna “frihet från” söker moderniteten sin egen gåta, sin egen inneboende mening.

Sverige skulle under 1900-talet också aktivt ta till sig föreställningen om landet som kunde upphäva modernitetens motsättningar. Moderniteten blev den svenska självbilden: ett löfte om en framtid som lämnat de historiska bindningarna bakom sig, en modernitetens harmonisering uppburen av en evig kontinuerlig fred.

Sverige gick in i sin fjärde stormaktstid: en gång militär stormakt (1600-talet) hade landet under 1700-talet blivit en stormakt på naturvetenskapens område (Linnaeus, Celsius m.fl.) för att från slutet av 1800-talet bli en stormakt på ingenjörsteknologins område (“snilleindustrier”): teleteknik, kullager, elektronik. Från 1930-talet stod Sverige med vidöppna ögon inför det moderna. Den fjärde stormaktstiden inleddes. Andra världskriget kunde utifrån detta perspektiv endast framstå som en avvikelse, ett tillfälligt hack i utvecklingskurvan. Det stormakterna slogs om tycktes inte egentligen angå Sverige; istället handlade kriget om problem som det svenska samhället redan lämnat bakom sig. Efter kriget kunde så modernitetsbygget återupptas med full kraft. Under socialdemokratisk ledning skapades en välfärdsstat avsedd att ge människorna den frihet till som skulle ge dem möjlighet att förverkliga sin natur och därmed finna det sekulära livets mening.

På område efter område intog Sverige i förhållande till sin folkmängd tätplatsen. En utvecklad teknologisk kultur ledde bland annat till att Sverige hade två bilproducenter, när nästan alla andra jämförbara länder inte hade någon. Den svenska industrin kunde nästan egenhändigt rusta upp den svenska krigsmakten med högmoderna vapen. Ett finmaskit socialförsäkringssystem tycktes ge människorna en heltäckande trygghet. En central bedömningsgrund för ett lands modernitet är också jämlikheten mellan könen. Även på detta område intog Sverige den ledande platsen.

Sedan drygt ett årtionde befinner sig dock den svenska självbilden i en upplösning. “Världens mest moderna land” – paradigmet fungerade inte längre som riktmärke för framtiden. Sverige tycks ha halkat efter, den svenska självkänslan har kommit i gungning. Den välfärdskonsensus som bar upp efterkrigstidens samhälle har brutits sönder. Det som har varit värnet mot yttervärldens skadliga inflytande, neutralitetspolitiken, tycks ha förlorat sin relevans i en värld där stormaktsblocken försvunnit. Efter inträdet i EU vinkar inträdet i Nato: Sveriges “alleingang” är över och känslan av att vara världsledande och unik har försvunnit. Sverige tror inte längre självt på moderniteten – på den modell för framsteg, förhandlingsvilja och teknisk utveckling som tidigare utgjorde basen.

Det är bland annat utifrån detta perspektiv som vi funnit i temat för denna konferens. Den vill försöka göra en balansräkning för svenskt 1900-tal.

Vad vanns och vad gick förlorat? I vad mån har den svenska utvecklingen varit unik? Är modernismen inte längre framtiden utan historia – är det dags att dra ett slutstreck för det moderna projektet?

 

Nationalmedvetandets omvandling

Rune Johansson
Professor, Historiska Institutionen, Uppsala Universitet
Föredrag: Konstruktionen av svenskheten

Jonas Frykman
Professor, Etnologiska Institutionen, Lunds Universitet
Föredrag: Svensk mentalitet

Alf W. Johansson
Professor, Institutet för Samtidshistoria, Södertörns Högskola
Föredrag: Svensk självbild i förvandling: Mellan tradition och modernitet

 

Modernitetsbegreppet

Håkan Arvidsson
Universitetslektor, Roskilde Universitet
Föredrag: Modernitetsbegreppet

Henrik Berggren
Fil. dr, Redaktör för tredje sidan i Dagens Nyheter
Föredrag:
Nationalism och modernism

 

“Världssamvetets advokat” – att befinna sig “näst längst ner i helvetet”

Bo Stråth
Professor, European University Institute
Föredrag: Neutralitet som mentalitet

Mikael af Malmborg
Doc, Historiska Institutionen, Lunds Universitet
Föredrag: Neutralitet och lusten att bestämma själv

 

Den välsignade tillväxten av människovärdet

Anne-Sofie Ohlander
Professor, Örebro Universitet
Föredrag: Den välsignade tillväxten av människovärdet

Hans Ingvar Roth
Master of Letters, Forskare vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala Universitet och vid Teologiska Institutionen i Lund
Föredrag: Det multikulturella Sverige

 

Det svenska självmedvetandets kris

Klas Göran Karlsson
Föredrag: Förintelsen – ett svenskt problem?

Anders Isaksson
Författare och Journalist, Dagens Industri
Föredrag: Normaliseringen av Sverige

Per Molander
Forskninsledare och författare, SNS
Föredrag: Vad har gått förlorat under moderniteten?